När det gäller växthusgaser i atmosfären så har landsgränser ingen betydelse. Det är den totala mängden som är relevant.
Om vi ser på varje land som en vattenkran som fyller ett badkar så kan vi se att Sveriges kran droppar lite medan det sprutar vatten med enorm kraft ur Kinas kran. Faktum är att Sverige minskar sina utsläpp och för varje år som går droppar det mindre och mindre ur vår kran. Kina däremot ökar sina utsläpp ordentligt, och det fortsätter ösa vatten från deras kran i högre och högre volymer för varje år.
– År 2018 till 2019 minskade Sverige med 1,34 miljoner ton CO2.
– År 2018 till 2019 ökade Kina med 378 miljoner ton CO2.
Sverige bidrar försvinnande lite till att fylla det metaforiska badkaret, så varför fortsätta att fila på marginalerna, när det är Kinas högtryck som behöver lättas på? Sverige borde fundera på hur man kan hjälpa de största utsläppsländerna i världen att sänka sina utsläpp istället för att fila på de egna minimala utsläppen.
