Idag har Sverige en princip som stipulerar att en procent av budgeten vid ny-, om- och tillbyggnad av fastigheter, infrastruktur och offentliga miljöer ska spenderas på konstnärlig utsmyckning. Regeln tillämpas inte i alla kommuner och regioner, men kan ses som vägledande i riket.
Eftersom regeln är ett rent konsumtionsmål, utan förankring i innehåll och nytta i projekten, så bör den avskaffas. En välritad byggnad behöver inte ytterligare försköning med konstverk, och en illa ritad byggnad kan aldrig räddas med hjälp av konst. Det är heller inte svårt att hitta exempel på storskaliga offentliga dekorationer som tycks inhandlade enbart för att man ska kunna visa att man följt enprocentsregeln.
Ett exempel är konstverket ”Feelings are Facts” vid Studenternas i Uppsala – en ful betongklump som kostade två miljoner kronor, inklusive ett mindre betongverk i närheten. Det är svårt att hävda att denna utgift på något meningsfullt sätt förbättrat platsens funktion eller utseende. Sådana inköp riskerar att urholka förtroendet för offentliga satsningar i stort.
Hur mycket man än brinner för offentlig konst så måste kärnuppgifterna prioriteras. Detta gäller i synnerhet i kärva tider som dessa. Medborgerlig Samling vill därför slopa enprocentsregeln och istället använda en omvänd princip: om utsmyckning är påkallat bör den få maximalt en procent av en projektbudget.
