Sverige daltar med grova brottslingar för att man inte vill straffa dem när de begår brott. Istället ska de behandlas, och rehabiliteras. Men alla brottslingar kan inte rehabiliteras. Enligt BRÅ återfaller 93 % i brott om de har nio eller fler belastningar.
Nils Öberg, f.d. generaldirektör för kriminalvården sa i brittisk dagspress år 2014: “Fängelset är inte straff i Sverige. Vi får folk i bättre form.” Det är en fin tanke, och det är bra när rehabilitering av kriminella fungerar, men det får inte gå så långt att man behåller silkesvantarna på när man har att göra med grovt kriminella och ständiga återfallsbrottslingar.
Sveriges alltför naiva tro på rehabilitering går för långt när man delar ut straffrabatter och mycket milda straff till våldtäktsmän, grova våldsverkare, gängbrottslingar och andra karriärskriminella. Hårdare straff är ett viktigt verktyg för att hålla dessa människor inspärrade och skydda övriga samhället från deras terror och våld, och även för att ge brottsoffren upprättelse.
